August Hanssons resväska

På vinden hos min mamma står en gammal resväska med en lapp som det står: August Hansson, på. August föddes 1845 på gården Taxviken i Steneby, men flyttade till gården Stora Havden när han tog över som arrendator. Han var gift med Greta, som var född och uppvuxen på Havden. Tillsammans fick de fem barn: Melker, Carl, Albert, Bernard och Maria. Maria gick tragiskt bort som liten, en sorg som jag tror båda föräldrarna hade svårt att komma över. Man kan läsa mer om familjen i Jan Vegelius bok ”Den sägenomspunna släkten”.

Min mamma Elisabeth tog över gården efter min morfar Henrik i början av 90-talet. Henrik var son till Albert och därmed barnbarn till August och Greta.

Att få växa upp i ett hus, där varje generation lagt på ett flor av sin tid har präglat mig på många sätt. För det finns så mycket som står kvar. Och även om jag aldrig träffat dem, så får jag lära känna dem genom att deras vardag finns kvar. Jag har inte bara fått berättat för mig om livet som en gång var av både mamma och mostrar. När jag som liten öppnade skåp som stått stängda länge, kunde jag känna doften av de gamla kläderna som hängde kvar. Jag kunde öppna lådorna i chiffonjén, se svartvita små bilder, inbjudningar till bröllop, tidningar från krigstider och brev från släkten i Amerika. Det kändes som om de just stängt igen lådan. Och kanske är det inte så länge sedan.

Och så engagemanget, det som på något sätt sitter i väggarna i huset. Historier om både anmödrar och anfäder som stått upp, slagit näven i bordet och sagt ifrån när något var orättvist. Engagemanget som gjort skillnad i samhället, oavsett var det dykt upp.

Men tillbaka till Augusts väska på vinden, den där med klisterlappen på. Det är ett huller om buller där i, för väskan är nog inte så gammal som August. Mamma tror att alla sakerna låg i hans skrivbord som rensades någon gång på 50-talet. På klistermärket på sidan av väskan står årtalet 1957, så det stämmer nog.

Landstinget

Där, bland kuvert, barnteckningar och tidtabeller, ligger en bibba som genast fångar mitt intresse. Det är politiska handlingar från Elfsborgs läns landstings möten mellan 1891 och 1896. Jag är själv aktiv regionpolitiker i Västra Götalandsregionen och sitter i regionfullmäktige sedan valet 2022, och jag läser vant mellan raderna. Stavningen må vara gammal, men språket är detsamma.

Handlingarna visar att August blev invald i landstinget då ”förre Skolläraren Fredr. Heling i Backen, landstingsman för Vedbo härad, aflidit, hvarför i hans ställe infunnit sig Nämndemannen Aug. Hansson i Hafden”. Enligt handlingarna i väskan verkar han ha stannat kvar till och med 1896.

De gamla länsgränserna från 1634 skapades i en tid då krigen avlöste varandra och länsgränserna utgjorde försvarslinjer. Älvsborgs län bildades som en svensk försvarsbarriär mot Danmark-Norge, dit Bohuslän och Halland hörde.

Landstinget sammanträdde en gång om året i residensstaden Vänersborg, andra eller tredje måndagen i september, och mötet varade sex helgfria dagar. Landstingen valdes indirekt av elektorer utsedda vid länets kommunalstämmor, tills direkta val infördes 1910. Tanken är svindlande. Hur stort det måste ha känts att resa till Vänersborg och träffa de ”andre herrarne” under nästan en hel vecka. Idag ses vi regionpolitiker ungefär en gång i månaden, för livliga debatter kring regional utveckling, kollektivtrafik och hälso- och sjukvård.

Landstinget rådslog och beslutade om för länet gemensamma angelägenheter inom allmänna hushållningen, jordbrukets och andra näringars utveckling. Jag läser om järnvägsbyggen, hälsovård och undervisning – sådant som ingen annan myndighet sysslade med. Här finns till och med medel avsatta för ”afskjutning av Ref”. Landstingen hade egen beskattningsrätt, men visst skatteuttag kunde gälla enbart landsbygd eller enbart städer, beroende på vem som skulle ha nytta av medlen.

Lelångebanan

Inkilat mellan alla papper finns en tidtabell för Lelångebanan. Och här finns August också med i besluten, för under slutet av 1800-talet började man alltmer tala om att bygga en järnväg med syfte att förena Värmland och Dalsland med kusten. Intresset från Uddevalla och hamnen var stort, och från skogarna norröver fanns virke att frakta. I augusti 1892 konstituerades Uddevalla-Lelångens Jernvägsaktiebolag med syfte att bygga och driva en smalspårig järnväg från Bengtsfors hela vägen till Uddevalla. Uddevalla stad, tillsammans med landstingen i både Elfsborg och Göteborg- och Bohus län, var med. Kommunerna längs banan och flera företag tecknade också aktier. I februari 1893 påbörjades banbygget och den 31 juli 1895 invigdes Lelångenbanan av Oscar II. Var August och Greta var då, det låter jag vara osagt. I väskan finns inga spår från just den dagen. Lelångebanans totala kostnad landade på cirka 2,5 miljoner kronor, vilket jag tror motsvarar ungefär 200 miljoner kronor i dagens penningvärde. Med tanke på vad det kostar att bygga underjordiska tunnlar i Göteborg och tågstopp i Brålanda nuförtiden, så låter det ganska överkomligt. Idag skulle Lelångebanan kosta avsevärt mycket mer.

Nykterhetsförbundet

Och att döma av innehållet i väskan som ligger på mitt vardagsrumsbord just nu, verkar Augusts engagemang ha varit helt i tiden. Här ligger en pamflett om Nykterhetsförbundet, som bildades 1889 som en samlande organisation för nykterhetsrörelsen i landet. Alkoholkonsumtionen var omfattande sedan brännvinstillverkningen hade släppts fri 1810, och detta verkar ha varit något som August engagerade sig i. Många berättelser finns ju i vår släkt där alkoholen varit en bidragande faktor till både det ena och andra.

Nykterhetsrörelsen organiserade stora delar av det svenska folket och blev en folkrörelse som erbjöd sina medlemmar många olika aktiviteter inom föreningen. Den gemensamma nämnaren var dock att helt förbjuda rusdrycker, som ansågs splittra familjelivet och hindra den demokratiska utvecklingen.

Och jag fortsätter att läsa, bland lappar, klotter och kvitton. Inser att vi människor nog är rätt så lika ändå. Vi har hopp, längtan och framtidstro. Vi vill göra gott, bidra till lokalsamhället och lämna efter oss något som är bättre än det vi själva fick.

Uppe i backen, ovanför mitt hus, växer nu liljekonvaljen. Jag promenerar upp och plockar en bukett och går vidare mot Steneby kyrka, där August och Greta vilar sedan många år. Jag ställer blommorna på deras grav och skickar en tanke, och ett stort tack. Går sedan åter hem för att stänga locket på Augusts väska och ställa tillbaka den på mammas vind så att mina barnbarns barnbarn en gång kan ta del av allt som en gång var vardag för August Hansson, för länge, länge sen.

AnnaSara Perslow, i Steneby 22 maj 2024