Under 2017 pågick en större konservering och restaurering av lerkliningen och dekormåleriet inne i stugan. Detta arbete genomfördes av Gunnar Eldh och Kiki Eldh. Nedan texter är saxade från den loggbok som Kiki Eldh förde under arbetets gång. Vi är tacksamma för att de delat med sig av loggboken.

Du kan läsa den i sin helhet här. Loggbok Gäserudsstugan

Väggarna skall sitta fast och så mycket som möjligt av dekoren skall räddas – Kiki Eldh

”Vi bjöd in Ulf Henningsson, sakkunnig på lermaterial och lerbyggnadsteknik, för att på plats diskutera möjligheter och svårigheter med olika metoder för att tillvarata/återskapa rummets helhetsintryck. 
I praktiken då – vad vill vi uppnå?

1. Väggarna skall sitta fast.
2. Så mycket som möjligt av dekoren skall räddas.

Om man prioriterar nr 1 är det en fördel att riva allt, putsa om väggarna och rekonstruera dekoren, förklarade Ulf. Om man däremot satsar på nr 2 måste man kompromissa med skevheter och förskjutningar. Dessutom måste man kunna acceptera att att putsen också fortsatt är ömtålig. Det man
vinner är att originaldekoren i stor utsträckning kan bevaras. 
Mindre partier skulle även även i detta fall behöva göras om från grunden eftersom putsskiktet helt enkelt saknas.

När det blir fråga om att både lägga fast befintlig lerklining och komplettera med nygjort bruk påpekade
Ulf att det är viktigt att så långt som möjligt undersöka och fastställa lerkliningens sammansättning. 
En standardblandning innehåller lera och sand samt någon form av armering; strö, halm eller andra växtfibrer samt ofta animaliska fibrer till exempel nöthår. 

Vid en första undersökning kunde vi lätt urskilja lera och boss av något slag. Däremot var det svårt att upptäcka någon sand i blandningen. Leran i sig själv kan dock innehålla mycket fingraderad sand, förklarade Ulf.  Genom att blöta upp lerkliningen, blanda och därefter låta den sedimenteras i ett glaskärl kunde vi urskilja beståndsdelarna och på ett ungefär de inbördes proportionerna.”

”Av antikvariska skäl men också alla möjliga andra skäl kändes det viktigt att försöka behålla så
mycket som möjligt av originalväggen. Det skulle visserligen gå att kopiera den väldigt exakt men
proveniensen går i så fall ändå förlorad, de precisa spåren av troligen flera olika händer som givit
våglinjerna deras unika kurvor det vill säga allt det som gör salen så unik och charmig.”

Bli medlem i Bågenholm-Håbols släktförening – läs mer här